söndag 13 februari 2011

Underhållning

Jag minns min barndom. När melodifestivalen var en av årets höjdpunkter och man nästan hade klätt på sig "gåbortskläderna" innan man bänkade sig framför teven.
De tiderna är för evigt borta.
I går bevittnade min hustru och jag deltävling två från Göteborg, och vi kunde snabbt konstatera att "Det här kan inte bli bra".
Mycket riktigt, det kunde det inte heller.
Det börjar med att programledarna försöker skoja bort sina fadäser från första deltävlingen med en taskigt inövad sketch. Därefter dyker Christer Sjögren upp och framför Djinghis Khan.
Redan här borde vi nog ha satt på en film eller nåt, men vi tittade oförtrutet vidare.
Nu får vi se Carl Bildt iklädd sin omtalade kavaj och sin allra allvarligaste min skicka ut två "supersnutar" med uppdrag att ta fram rätt representant för Sverige. Här var idén i alla fall rolig, men som allt annat så faller det platt till marken.
Sedan börjar bidragen rada upp sig. Efter några totalt anonyma bidrag ställer sig "Babsan" på scenen.
Babsan är en färgglad artist som är duktig på att roa publiken i normala fall med sina dråpligheter.
Men snälla, snälla, snälla nån. Vad gör han/hon i melodifestivalen? Vi skriker i kör -Ge gubben/kärringen en spanjor så vi slipper se och höra eländet!
Efter ytterligare några anonyma bidrag börjar omröstningen.
Ett fullständigt gytter av bidrag hit och dit.
Finalen är när Peter Stormares rollfigur Harry Cane (!) gör om Christer Sjögren till "glamrockare".
Ut på scenen kliver Sjögrens rollfigur Cosmic Lakebranch (!!) och, på sjögrenskt vis, totalslaktar Bowies Life on Mars.
Jag vet inte om det var bättre förr, men det är definitivt sämre nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar