tisdag 25 september 2012

Utrensning

Tänk att det har dröjt så länge innan vi har reagerat.
I så många år har vi haft opassande litteratur mitt framför ögonen.
Inte nog med det förresten, VI HAR LÅTIT VÅRA BARN TA DEL AV DEN!
Nu ska det, tack och lov, bli ändring på det. Behrang Miri, Kulturhusets konstnärlige ledare för barn och unga visar prov på en oerhörd handlingskraft genom att "kasta ut" Tintin-böckerna från barnbiblioteket Tiotretton.
Andra som visat prov på samma handlingskraft genom historien är till exempel:

  • 212 f.Kr. - kejsar Qin Shi Huang av Kina låter bränna historie- och filosofiböcker.
  • 10 maj 1933 - Nazisternas bokbål, bl a på Opernplatz utanför operan i Berlin. Joseph Goebbels hade 1933 fått upp ögonen för den tyske skribenten och politisk-kulturelle korrespondenten i Völkischer Beobachter, Richard Euringer. Samma år fick Euringer jobbet som chefsbibliotekarie i Essen, och identifierade som sådan 18 000 verk som fördömdes som stridande mot den nazistiska ideologin och skulle brännas. Böcker av bl a Heinrich Mann, Erich Maria Remarque, Karl Marx, Heinrich Heine, Ernst Bloch, Kurt Tucholsky, Sigmund Freud, Thomas Mann, Bertolt Brecht, Albert Einstein, Alfred Döblin, Franz Werfel, Stefan Zweig och Erich Kästner brändes. Bokbål ägde även rum i flera andra tyska städer. Under parollen "Wider den undeutschen Geist" (Mot den otyska andan) koordinerades aktionen i universitetsstäderna av Nationalsocialistiska studentförbundet och Tyska studentkåren. Även böcker av utländska författare stämplades som fientliga, bland annat verk av Romain Rolland, Upton Sinclair, Boris Pasternak och H G Wells. Se vidare bokbål i Nazityskland.
  • 1975-1979 Röda Khmererna under Pol Pot, bränner böcker vid ett flertal tillfällen i dåvarande Kampuchea (Kambodja).
  • 1988-1989 muslimer bränner exemplar av Satansverserna under demonstrationer vid flera tillfällen i Storbrittanien.
  • (Källa: Wikipedia)

    Det är inte utan stolthet jag ser på vilka storheter som vi idag ställer oss sida vid sida med...
    Eller vänta... Det kanske inte är stolthet jag känner... Det kanske är skam.

    Inga kommentarer:

    Skicka en kommentar