Här har det varit tyst ett längre tag märker jag. Det beror mest på en skriande brist på motivation. Inte så att det saknats orsaker till att vara bitter, tvärtom. Det har bara inte blivit någonting skrivet.
Den tidigare omskrivna arbetslösheten höll inte i sig så länge förrän jag åter fick stämpla in som anställd. Detta gör att livet just nu känns lite lättare att leva. Vissa människor är helt enkelt inte gjorda för arbetslöshet, medan andra verkar helt inställda på detta läge.
Nu gäller det bara att hålla i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar