Hets

Så är man då hemma igen efter en resa till sydligare nejder.
Ja, inte så att jag varit utomlands eller så.
Har börjat med kongl. hufvudstaden. och därefter (med en lååång bilresa emellan) Sveriges framsida/baksida, beroende på vem man frågar.
Jag kan konstatera att först när man kommer hem kan man svälja ner hjärtat som fastnat i halsgropen, och landa lite försiktigt mentalt.
Herrejävlar vilket stressande!
Jag brukar normalt vara en person som får en flaska sirap att verka hysterisk, men kommer jag till hufvudstaden så dyker mr. Hyde upp.
Jag springer i rulltrapporna, och försöker hinna fram lite snabbare.
För att inte tala om hur det blir när man hamnar bakom ratten. Det var bara guds försyn att inte farbror blå var ute och jagade bilbusar, för då hade jag blivit inlåst på vatten & bröd.
Det är konstigt egentligen. Det fantastiska hjälpmedlet, GPS, säger åt mig "Stressa av, du har väldigt gott om tid på dig." Men den lilla djävulen på min axel säger "GASA!"
Gissa vem jag lyssnar på.
När man så kommer fram till slutmålet har man onödigt mycket tid på sig att slå ihjäl, och då vill jag inte lyssna på axeldjävulens förslag.

Nä, tacka vet jag att vistas norr om Jävre. Då får man vara sig själv en stund.